Startsida

Individuell terapi

Parterapi

Aktuella projekt

Gestaltterapi

Rekommendationer

Min konstsida

Kontakt

Vad är Gestaltterapi? 
Hur smärtsamma upplevelser från vår historia vi än har försökt "begrava", innebär det alltid en stor lättnad för hela vårt personlighetssystem att komma i kontakt med de verkliga känslor, minnesbilder och föreställningar som ligger bakom våra spänningar och undvikanden. Och oftast visar det sig att det var själva spänningen som var smärtsam - inte känslorna vi var rädda för. Detta hänger ihop med den förståeliga och fortfarande levande övertygelsen att den brist på mottagande, förståelse eller stöd som en gång i tiden var orsak till att jag tvingades gömma undan mina känslouttryck, skulle upprepas om jag släppte fram känslorna idag. Just denna svårighet är en av den svenska gestaltterapins hörnstenar. Genom att arbeta med tillit och trygghet i den terapeutiska relationen - genom att inse vikten av ett ärligt och personligt bemötande i terapin - ökar gradvis beredskapen hos människan i terapi att våga ta risken att känna sig själv på djupet.

Gestaltterapi är bl.a. ett personligt möte på jag-du-nivå; dvs. terapeuten och klienten är i grunden två människor som träffas inom ramen för det terapeutiska kontraktet och bägge tar sin utgångspunkt i sin unika personlighet och sina livserfarenheter. Om vi ska våga släppa någon annan människa nära oss, måste vi först ha etablerat närheten till oss själva. När vi har mist förtroendet för - och stödet/respekten från nära och betydelsefulla personer tidigt i livet - tappar vi oftast också tron på och närheten till oss själva. Den terapeutiska relationens viktigaste syfte är att återupprätta detta förtroende.

Gestaltterapin utvecklades under 1940-50-talet, delvis som en reaktion på den "freudianska" psykoanalysen, ur vilken den också har fått sin viktigaste grund. Frederick (Fritz) Salomon Perls och hans maka Laura (Lore) Perls är upphovsman och -kvinna till gestaltterapin och denna har sedan utvecklats vidare av praktiker och teoretiker över hela världen - inte minst utifrån de olika behandlingskulturer till vilka gestaltteorin och -filosofin har integrerats.

Fritz Perls utbildade sig till psykoanalytiker i 1930-talets Tyskland, analysand hos bl.a. Karen Horney och Wilhelm Reich. Horney och Reich var själva nytänkare som psykoanalytiker och det var i nytänkandets och det ständiga sökandets anda som både Fritz och Lore Perls reagerade mot den klassiska psykoanalysens begränsningar som psykoterapeutisk metod (psykoanalys har med tiden inkorporerat senare tids landvinningar inom psykologisk forskning - genomförd inte minst av psykoanalytiker - och är idag inte detsamma som på makarna Perls tid).

De vetenskapliga och filosofiska strömningar som starkast har påverkat utvecklandet av gestaltterapi är existentialism, österländsk filosofi och gestaltpsykologisk forskning. Fritz Perls tog fr. a. intryck av begreppet "Creative Indifference", myntat och utvecklat av filosofen Friedlander, med referenser till Hegel och Marx (dialektik).

I österländsk filosofi leder idén om "paradoxal förändring" till den lite motsägelsefulla slutsatsen att verklig förändring infinner sig naturligt när vi ger upp ambitionerna att förändras. En desperat strävan efter förändring är på samma sätt ett direkt hinder för en djupgående förändring. "Creative Indifference" pekar egentligen på samma fenomen, men med betoningen på hur motstridiga drag inom en personlighet befäster ett slags status quo och hindrar integration och förändring.

Genom att upptäcka den "nollpunkt" som bägge är relaterade till och inse sambandet mellan de motstridiga aspekterna, upphör behovet att splittra personligheten i dessa ytterligheter (där oftast en av dem är omedveten). I det här integrativa arbetet används i gestaltterapi ofta, men inte alltid, den välkända tekniken med en tom stol.

Den "yttersta nollpunkten" i gestaltterapi - som förenar en individs alla symptom, självbild, världsbild etc. - är nuet i process. Det är i den kontinuerliga nu-situationen människans hela psykologiska och sociala fungerande yttrar sig, liksom hela hennes livshistoria. Makarna Perls insåg att om vi bara kan återetablera förmågan att leva i nuets kontinuum (något som vi alla föds med) har vi nödvändiga medel för självläkande tillgängliga, även i svåra livsskeden. Det största hindret för denna förmåga är vad vi i gestaltterapi kallar "oavslutade gestalter"; situationer, tillstånd, relationer, upplevelser m.m. från det förflutna, som vi inte har haft utrymme att avsluta på ett tillfredsställande eller begripligt sätt. Sådana händelser eller skeden i livet som vi på olika sätt återkommer till och som väcker ångest, rädsla, motvilja eller som vi flyr bort från genom att frenetiskt ägna stor energi åt motsatsen. I nu-situationen yttrar sig dessa oavslutade gestalter genom kroppssensationer, spänningar, ångest, undvikanden, stress m.m.; symptom som i grunden står i vägen för genuin kontakt - med egna tankar och känslor, med andra människor eller särskilda situationer, fenomen etc.

Gestaltterapi innebär i klartext ett utforskande av dessa hinder för kontakt och att erbjuda möjliga vägar till att sätta dem i samband med sitt ursprung - att ge dem en mening - och att återetablera vår splittrade helhet.