|
Parterapi
Att leva i en parrelation är för de flesta av oss en stor utmaning. I samvaro med andra människor ges vi möjligheten att uppleva individuella såväl begränsningar som potentialer. Och när vi väljer att leva tillsammans i en nära relation väcker vi våra mest intima och existentiella förhoppningar och rädslor till liv. Vi hoppas därmed att vår partner ska skänka oss sådant vi drömt om och en befrielse från vår existentiella ensamhet.
I kärleksrelationen söker vi ofta en andra hälft som ska uppfylla våra innersta behov. Tyvärr stöter vi på svårigheter i sökandet efter uppfyllelsen av sådana drömmar, när vi förväntar oss detta från någon annan. Människor är komplexa varelser och var och en av oss bär på erfarenheter och upplevelser som styr hur vi uppfattar verkligheten; som väcker slumrande konflikter till liv, när vi kommer riktigt nära en annan människa. Konflikter som vi inte ens anade i början av relationen. Så besvikna vi blir när det inte blir som vi tänkt oss; när längtan och drömmar om tillfredställelse spricker.
Hur ska vi hitta tillbaka till den kärlek vi anade eller bländades av i början av relationen? Det kan kännas som om tvillingsjälen vi kände sådan samhörighet med, med tiden har förvandlats till en främling. Och i detta främlingskap har vi odlat återkommande konflikter.
Hemligheten att få tillbaka engagemanget och närheten i relationen ligger inte i att putsa upp den gamla drömbilden – den har gjort sitt genom att ni har funnit varandra och blottat konflikten mellan dröm och verklighet.
Den stora utvecklingspotentialen ligger i att bägge parter öppnar sig för både sig själv och sin partner sådana som ni är – här och nu. Att bägge förlikar sig med att vara den person den är, med både förtjänster och brister. Och därigenom ser varandra med samma ödmjukhet. I denna jordmån kan sann kärlek gro; en kärlek byggd på respekt för varandras egenart och mänsklighet, rotade i acceptansen och uppskattningen av "det som är".
Med parterapi arbetar jag ibland tillsammans med min man, Lars Berg, och ibland som enda terapeut. Det beror på situationen.
|
